Slussen – en saga utan (lyckligt?) slut

Trafikkarusellen rasar, betongen vittrar, busshållplatser flyttas bort från farliga lägen och
miljonerna rullar. Stockholms stad har svårt att hantera den stora och komplexa uppgiften att
bygga om stadsmiljön och trafiklösningarna runt Slussen i Söderström.
Kajsa Althén, frilansjournalist

Tävlingar och utredningar, idéproduktion och nya studier har pågått i 20 år.  Förra gången Slussen byggdes om tog det 40 år. Frågan är om man nu nått längre än till pausvilan mellan första och andra halvlek.
Pressen på kommunens politiker blir allt större och i juni i år tog fullmäktige ett genomförandebeslut som lägger fast trafiklösningen och inte är ”föremål för vidare utredning eller beslut”.
Hur fast ett sådant beslut kan vara är dock tveksamt.
-Självklart kan politiska beslut ändras. Andra politiska prioriteringar eller en förändrad politisk majoritet har alltid sitt handlingsutrymme, säger Rutger von Essen, docent i offentlig rätt vid Stockholms universitet.

Söderlunds och Axén Olins svek
I trafiklösningen med bilar och kollektivtrafik i flera plan och i flera riktningar finns merparten av grovjobbet med nya Slussen. Grunderna är det förslag från Nyréns arkitektkontor som vann tävlingen 2004. Johan Nyrén, som var ansvarig arkitekt då, är erkänt skicklig på det som krävdes: svåra strukturer, måttkedjor och fiffiga lösningar.
Men den nöt som återstår att knäcka är gestaltningen av stadsrummen. Den delen i Nyréns förslag ville politikerna inte godkänna. Stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund (M) meddelade i maj 2008, sedan han oväntat annonserat sin avgång strax innan, att han gett gestaltningsuppdraget till nya arkitektkontor. Det var två prestigefyllda och dyra kontor, Jean Nouvel i Paris och Foster+Partners i London och två svenska och ett danskt kontor som nu fick ta fram nya förslag. Bara några veckor tidigare hade finansborgarrådet Kristina Axén Olin (M) brådstörtat meddelat sin avgång.
Stadens två ledande politiker hade därmed lämnat ifrån sig ansvaret för både finanser och stadsbyggnadsfrågor mitt i mandatperioden. De hade beräknat projektets kostnader till 4 miljarder – nu två år senare har det stigit med 100 procent och beräknas till 8 miljarder.
-Vi är angelägna om att få byggnadsverk som sätter avtryck och blir unika i den expanderande stad som vi nu förverkligar, slog Mikael Söderlund fast och han framhöll samtidigt att Slussen skulle bli en plats man vistas på snarare än tar sig förbi.

Tjänstemännen skrev programmet för det nya arkitekturuppdraget och betonade vikten av att utformningen skulle göra det möjligt att förstå stadens historiska framväxt och dess förändringar. Dessutom att värdefulla utblickar och kontakten med vattnet togs till vara.
”Slussenprojektet ska nu ges en ny, attraktiv helhetsgestaltning! Slussen är en offentlig plats av stort värde för Stockholm, en mötesplats som bör bjuda både ett spännande innehåll och en elegant gestaltning. Läget som historisk entré till Stockholm och förbindelselänk mellan Södermalm och Gamla Stan är unikt och viktigt i staden”. Så inleds programmet och fortsätter: ”Gestaltningen av Slussen skall anpassas till landskapet och dess dramatiska naturelement. Slussen har resurser att bli en fantastisk vistelseplats i ett unikt vattenläge på historisk mark. De nya arkitekturuppdrag som nu tar sin början har som främsta syfte att visa en helhetsutformning som på ett intelligent och spännande sätt utnyttjar platsen potential.”

Programmet kräver lösningar kring flera funktioner och att passager över vattnet även i framtiden skall vara låga. Dessutom vill staden lyfta in handel, kultur och nya mötesplatser. Ett scenkonstens hus, ett stadsstudiecenter och en stor samlingsplats utomhus står på önskelistan. Den populära bryggan i kvällssol vid Kornhamns kaj lyfter programmet fram som exempel på den potential som finns för en rekreationsplats.  Möjligheten att pröva arbetsplatser, att flytta fram Södermalms stadsfront i nya byggvolymer och därmed ge utrymme för ett bredare utbud av verksamheter bör testas i det fortsatta arbetet skriver kommunens tjänstemän: ”Men stadsbild och kulturhistoriska hänsynstaganden får ge begränsningar för bebyggelsens volymer”.

De fem nya förslagen ställdes ut på Stadsmuseet 2008/2009. Staden erbjöd ingen samrådsprocess utan allmänhetens synpunkter samlades i en gästbok där Nyréns nya förslag (nu med Dag Cavallius som ansvarig arkitekt) och Foster/Berg var de som fick mest stöd. Men många besökare tycks ha uppfattat det hela som vilken museiutställning som helst, kommentarerna i gästböckerna är mycket skiftande. Det förslag som dominerade diskussionen i medierna fanns dock inte med, Ny syn på Slussen, som bygger på att tunnelbanan grävs ner, visades samtidigt av ett galleri i Gamla stan.

Demokratiskt från Nyréns
Nyréns hade tagit fasta på gestaltningen: att göra Slussen till en tillgänglig plats med stora estetiska kvaliteter som knutpunkt för kommunikationer och som en plats att vistas på och söka sig till. Utblickarna mot vattnen och staden var bevarade, det fanns flera kulturinslag, ett scenkonstens hus, ett nytt stadsstudiecentrum och dessutom konstinstallationer nere vid själva slussen. Mest anslående var en generös, västervänd terrasserad samlingsplats ner mot vattnet där en flytande scen kunde användas för konserter och ”när Sverige vinner hockey-VM” som det trosvisst uttrycktes. Platsens organiska form betonade det näs som bildades där Södermalm mötte Söderström för några tusen år sedan. Anpassning till naturen gjorde också att öppenheten upp mot förkastningsbranten och berget värnades i förslaget.
Lösningarna för bussterminalen gav en låg gatunivå framför KF-husen/Glashuset. Den skymde inte fasaderna och sträckte sig ut mot vattnet.
Nyréns förslag skulle kunna kategoriseras som det Demokratiska. Slussen blir en plats för alla, på den stora samlingsplatsen, i kulturens byggnader och med korta avstånd vid omstigning för trafikanterna.

Kommersiellt från Foster+Partners/Berg Arkitektkontor
Förslaget tog fasta på en omfattande ny bebyggelse, på arbetsplatser och på att ge Slussen en mycket hög, mer konventionell stadsfront. Förslaget tog bort det historiska panoramat mot Söder med huskroppar så höga att t o m Stomatolskylten skymdes, en förändring i enlighet med samtidens allmänna urbana storstadsideal.
Programmets krav på elegant gestaltning uppfylldes främst av de smala gångbroarna i väster över slussrännan som toppades av en stor dramatisk ”loop” med ytterligare promenadvägar i en stor, vid båge.
Vistelseplatser var i första hand stråk över och längs med vattenytorna. En samlingsplats med scen placerades i norrläge nedanför en ny byggnad ovanpå den långa muren längs södersidan, mellan den breda körbanan för bilar i öster och den nya loopen för fotgängare.
Förslagets utgångspunkter var ny tät bebyggelse i tydlig kvartersformering och större slutenhet. Stadsmuseet (Tessins 1600-talspalats) kompletterades med en motstående byggnad, också med två flyglar som skulle osynliggöra palatset än mer än vad tunnelbanans höjdnivå åstadkommit. Kultur- och naturhistoriska värden fick en undanskymd plats.
Foster/Bergs förslag kan karakteriseras som det Ekonomiska. Det skulle ge goda inkomster för de fastighetsbolag som kunde hyra ut kontorslokaler i bästa kommunikativa läge – dessutom med utsikt över Stockholms inlopp/Mälaren. För kommunen skulle förslaget innebära inkomster i form av många byggrätter. I dag uppskattas de till ca 10 procent av kostnaden.

Vid samrådet 2010 valde stadsbyggnadskontoret att inte redovisa att Foster/Berg innebär att utblickarna mot vattnen försvinner. En bred och kunnig opinion har granskat konsekvenserna och kunnat konstatera att bl a utblicken mot Saltsjön under Katarinahissen försvinner. Nu pågår ännu en bearbetning inför detaljplanen som skall vara klar fjärde kvartalet 2010. Fotomontage: Roberto Alvarez

Långsiktigt från Idealisterna
Omdaningen av Slussen har väckt ett större folkligt engagemang än alla andra stadsbyggnadsfrågor de senaste åren. DN:s stockholmskännare Lars Epstein har jämfört debatten med striden om almarna i Kungsträdgården och många ideella, mycket kunniga aktörer har bidragit till att fördjupa diskussionen. Så har en grupp erfarna arkitekter i samarbete med tekniker på bl a KTH, tagit fram ett förslag med helt andra, möjligen mer moderna utgångspunkter.
Klimatförändringarna kommer att påverka vattenstånden i både Mälaren och Saltsjön redan de närmaste decennierna. Om (eller kanske när) vattennivån stiger samtidigt i Mälaren och Saltsjön riskerar vattnet att svämma över vid kajen i Gamla Stan och förvandla tunnelbanan till en golvbrunn. Vid stark västlig vind blir effekten ännu kraftigare. Vattenfrågan är en separat del av stadsplaneärendet, men arkitektgruppen som kallar sig Idealisterna har haft vattennivåerna som en av utgångspunkterna för sitt eget förslag, Ny syn på Slussen. De hävdar att man skall använda tillfället om Slussen skall rivas och gräva ner tunnelbanan under vattnet. Pengarna satsas i stället på att gräva ner tunnelbanan under vattnet. Det beräknas kosta ca 7 miljarder och skulle, förutom ökad effektivitet och full säkerhet mot översvämning i tunnelbanan, skapa nya förutsättningar för lösningar av trafikfrågorna och stadsrummens utformning genom att vattenytan frigörs och att den dramatiska höjning av marknivån som tunnelbanan skapat försvinner.
-De säkerhetsmarginaler man räknar med i projektet är ytterligt små i förhållande till naturkrafterna, varnar Svante Forsström, en av arkitekterna. Egentligen vet alla att det kommer att bli problem, men de lägger kommunen i knät på våra barnbarn.
Mälaren är dricksvattentäkt för ca 2 miljoner personer, om vattennivån i Saltsjön/Östersjön stiger med över ca 70 cm förstörs dricksvattnet av saltvatteninträngningen och mot detta finns ingen beredskap i de nuvarande planerna.
Idealisternas förslag kan karakteriseras som det Långsiktiga. Sommaren 2010 har genom sina långa värmeperioder och mycket stora regnmängder i stora delar av Europa visat på framsynthetens nödvändighet.

Betongalliansen
2009 beslöt kommunen att ta förslaget från Foster/Berg. Det bearbetades, bl a genom att den stora loopen togs bort, ställdes ut i en samrådsprocess vintern 2010 och möttes av ett ramaskri. En mycket kvalificerad kritikerkår tvingade tillsammans med en bred aktiviströrelse politikerna till reträtt. Tre borgerliga partier (förutom C) och S deklarerade inför valet att man ville ta bort ett av husen: den enda satsningen på kulturlivet som återstod och att den höga och breda ”motorvägen” i öster skulle bli smalare. Beskeden är utmärkande för stockholmpolitiken. Den har länge dominerats av en ohelig allians mellan M och S kring stora frågor, ett samarbete som lämnar andra partier utanför och ofta kallas Betongalliansen.
De starka protesterna har gjort att taxametern tickat i gång igen hos Foster i London och hos Berg Arkitektkontor, där ett tiotal arbetsgrupper nu gör omarbetningar inför den detaljplan som troligen kommer att försenas. Överensstämmelsen med kommunens program tycks bli allt mindre, men det håller Bergs Arkitektkontor inte med om.
-Vi har självklart hållit oss till programmet och jobbar nu intensivt mot detaljplaneprocessen, säger VD Svante Berg.

Nya Nyréns 2008 tog fasta på det utvecklade kulturliv i Stockholm som programmet föreskrev. Staden diskuterade både ett nytt Operahus och stadsbiblioteket, vilket förslaget tog fasta på. -Vi ville se Slussen som en plats där det kokade, säger Dag Cavallius. I en bearbetning skulle vi nog se över storleken på de öppna platserna och glastornens arkitektur. Men jag skulle också vilja undersöka möjligheter till ett varierat innehåll i de underbyggda delarna, i gallerian.

Livsnerv
Kommunens och Foster/Bergs plan har rört vid en livsnerv hos många stockholmare. Att värna utblickarna, det öppna stadsrummet och den historiska miljön har lyfts fram hos de nära 1 200 svar som kom in i samrådsprocessen (då är inte namnen på alla listor inräknade).
Till de som är bekymrade hör också Länsstyrelsen som ser risker för att det riksintresse som Slussenmiljön utgör skall skadas. Man höjer ett varnande finger mot omfattningen av den nya bebyggelsen, mot den hotade läsbarheten i landskapet och mot hur näset gestaltats.
Ett av kommunens viktigaste argument för utbyggnader I Stockholm är en prognos på en befolkningsökning med ca 400 000 personer de närmaste 20 åren i regionen. Men detta kan också ses som en ren politisk ambition. Även stora kommuner slåss i dag för nya medborgare, dvs nya skatteintäkter. Storstäder kräver stora investeringar och satsningen Förbifart Stockholm är ett projekt på nära 30 miljarder.
Stockholms finansiella hantering har nyligen kritiserats skarpt av Svensk Kommunrating som gett stan sitt nästa lägsta betyg. Kritiken bygger på att staden sedan länge sålt ut sina produktiva tillgångar (fastigheter, mark och bolag) och att den inte för en långsiktigt hållbar ekonomisk politik. Kritiken har irriterat kommunen som riskerar att förlora investerare och man har hotat med stämning.
Frågan om Slussen handlar om betydligt mer än arkitekternas diskussioner – den är en långsiktig kultur- och ekonomipolitisk fråga.

Mer info:
Kommunens hemsida:  www.stockholm.se/slussen
Mediedebatten under 2010 finns samlad på:  www.slussen.nu
Mer om de tre förslag artikeln redovisar:
www.nyrens.se
http://www.bergark.se
www.forsstrom.se/uploads/katalog_SLUSSEN.pdf